Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan med det tillägnades friskhet och växtkraft,
och att han därför, trots sina femtio år, alltjämt
står framför oss med ungdomsljuset på sin panna.
1899.
Fagervik och Skamsund.
Efter många färder — upptäcktsfärder och
irrfärder — på mystikens, vidskepelsens, religionens
och den svenska konungahistoriens områden har
Strindberg i sin senaste bok återvändt till sin
gamla kärlek: den svenska skärgården. Han har
dock denna gång kommit i annan skepnad och
med andra intentioner än förr. Förra gången, i
Hemsöbornas tid, hade hans diktaringenium iklädt
sig den genuine skärkarlens gestalt, och det var
det bofasta folkets lif han skildrade med en
trovärdighet och ett mästerskap, som ingen svensk
skärgårdsskildrare före eller efter honom uppnått.
Endast på måleriets område kan man finna ett
motstycke därtill i Liljefors’ senaste alstring, med
den väsentliga olikheten, att människan där icke
spelar någon roll. Denna gång däremot kommer
Strindberg som sommargäst, och det är stadsbons
korta sommaridyll på landet, han skildrar på vers
och prosa. Boken innehåller visserligen äfven
annat: ett par äktenskapshistorier, i hvilka man,
i berättelsens form, återfinner motiven från flere
af hans dramer, samt en del rent personliga dikter;
men hvad som ger den dess karaktär och betecknar
den nya insatsen af Strindbergs mångfrestande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
