Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och poesi, men som sagdt, de äro sedda en smula
på afstånd, och skulle därför vunnit på om detta
afstånd medvetet bibehållits. Bland dem
framträder så i främsta planet Erland Stråle, son af
en lättsinnig, äfventyrlig fader och en viljestark
moder, själf med hett blod och heta önskningar
men hvars ungdomliga frihetslängtan är för svag
för att bryta band och besegra hinder. Han är
förträffligt karaktäriserad med dessa ord: »Det
finns män, hos hvilka allt, ögon, stämma och
handtryckningar lofva utan ord och som genom sin
känslighet för stämningar och människor
ofrivilligt binda sig och andra. Erland hörde till dem.»
Och bokens fabel är historien om hans korta,
passionerade kärlek till fru Sylvi, sångerskan med
det äkta, starka äfventyrsblodet i ådrorna, hur
han i det afgörande ögonblicket sviker sin kärlek
till henne och lugnt och undergifvet glider in i
den äktenskapliga hamnen, som väntar honom med
den nordiska sommarkvällens stilla och hvilande
lycka. Att denna episod verkar så matt, beror
väl närmast, förutom det, att den, som redan
antydts, går utanför den ursprungliga
konceptionen, därpå att fru Sylvis gestalt saknar lif och
och originalitet. Och äfven hon synes mig
tillhöra en förgången tid, kunde godt vara en
samtida till Jenny Lind.
Stilen är i detta arbete lugnare och mera
behärskad än i Levertins äldre novellistiska verk,
utan att dock hafva förlorat något af sin
rikedom och sin personliga stämningsfullhet. Den
följd af taflor som upprullas för läsarens blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
