Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen senare utgifna essaysamlingen »Från
Gustaf III: s dagar» står han som portalfiguren,
och hvar Levertin ströfvar omkring i tidehvarfvets
historia och litteratur, dragas hans blickar
omot-ståndligt till »tjusarkonungens» gestalt, som den
centrala, solen i systemet. Han var helt visst här
starkt påverkad af den litterära tradition, för
hvilken han med sitt utprägladt historiska sinne
alltid, äfven som oppositionsman, hyste djup respekt,
men djupare ändå lågo förutsättningarna i hans
egen naturell. Han stod då ännu kvar i sin
realistiska prosaperiod; desto märkligare är denna
förkärlek för en dess ideal så främmande gestalt.
Den varslar om det kommande poetiska
genombrottet och vittnar om hur djupa rötter det hade.
Ty hur starkt än Oscar Levertin betonade Gustaf
III: s stora regentegenskaper, hur varmt han kände
för honom som kulturbärare, den »som omkring
sig skapat ett vårligt och svenskt andligt lif, med
en glans sällsynt i ett kargt hemland», så var det
dock säkerligen fantasimänniskans glädje öfver
»den egendomliga och strålande bilden»,
psykologens dragning till den »som en ädelsten
skimrande, praktfullt och oregelbundet kristalliserade
personligheten» som var det afgörande.
Men så trädde han in i sin egen poetiska
guldålder och tjusarkonungens gestalt bleknade
för en som dock stod hans hjärta vida närmare:
skaldekonungens. Det är åt Bellman, som han,
på 1890-talet, som essayist och litteraturhistoriker,
ägnat sina vackraste och djupaste sidor, till hvars
gestalt han ständigt vänder åter, och hvars bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
