Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obrutna skönhetsdager, som här är fallet, men jag
fruktar att det blir falskt och vilseledande, om
man icke på samma gång framhåller att denna
dager hör dikten till, dikten i lifvet, lifvet
omfor-madt af en ständigt skapande, föryngrande och
förskönande fantasi, att detta här är det
personliga, egenartade, oefterhärmligt individuella. Och
när författarinnan slår tankebro mellan dessa för
oss i dikten kristalliserade lif och »framtidens
mänsklighet», då synes det mig att hon förlorat
lifvets hårda, obevekliga villkor ur sikte; när hon
i sin ljusa varma optimism utropar: se, så kan
lifvet lefvas! glömmer hon att tillägga: så kan
det lefvas af diktare och genier! hon generaliserar
för mycket, denna individualismens troskämpe,
och — jag säger det med den fullaste respekt
för hennes djupa, allvarliga uppsåt — hon frestar
därför till ett förytligande af hennes egna läror,
ett tillägnande af skalet, där kärnan dock aldrig
kan vinnas. Jag ryser, när jag tänker mig lifvets
arbetare som lefnadskonstnärer, det skulle bli
en skön förbistring. Dess bättre är väl faran ej
så stor, och vi veta nog också så litet om
»framtidens mänsklighet». Den kommer tills vidare
att bygga städer och järnvägar i Afrika — det är
ungefär hvad vi veta. Låt oss därför icke
profetera för mycket!
Men jag märker att jag gått långt på
motsägelsernas väg, och att jag hittills blott kommit
med skepticismens invändningar mot
författarinnans varma och entusiastiska trosbekännelser.
Hennes bok frestar stundom till invändningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
