Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke till. Versen talar han så lätt, att den synes
vara hans naturliga språk, och för honom är
rimmet icke en plikt, rytmen en öfning, utan båda
en naturlig och otvungen glädjeyttring. Jag har
velat varna honom för att af denna begåfningens
lätthet låta förleda sig till utöfningens
lättvindighet, och jag har velat egga honom att ställa de
kraf på sig själf, som han utan tvifvel har kraft
att fylla. Det är icke mer än rätt att jag då till
sist framhåller att hans bok har många flöden
af äkta, ny och ursprunglig poesi. Det är en
smittande munterhet och käckhet i hans
inled-ningsdikt: Revolt; det brusar mångenstädes så
vårlikt trotsigt och jublande som i dessa strofer:
Det är en flod, som stormande
för nya vårars bris,
yr brytande och formande
bland flak af gammal is,
och sopar konventionerna
som visset tankegräs
och väcker vår med tonerna
af Sousas marseljäs.
Och det finnes slutligen så fast och säkert,
med en sådan epigrammatisk fyndighet formade
verser, som dessa om Bismarck:
Han står där stödd på sabeln
och rustad till strid,
den hänsynslöse fabeln
i hänsynens tid;
en karl som lyddes, älskades
och hatades och var
från kasken och till sporren
en karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
