Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det ringlande vattnet. Han har sprungit i
backarna och trapporna, klättrat öfver många
lutande plank, lärt känna många små idylliska
gårdar, haft åtskilligt ofog för sig nere i
Fiskarhamnen, bland alla de oroligt guppande båtarna, tidigt
anat det åldrigas tjusning, de undangömda
existensernas tragik och de främmande ansiktenas öden.
Hvad han från sommarlofven känner bäst är
Mälarens lummiga stränder och vassiga vikar —
Saltsjön däremot endast genom en eller annan
segeltur och den vida världen hufvudsakligen
genom hörsägen, läsning och intuition.
Möjligen är allt detta falskt eller snuddar det
blott i en eller annan punkt vid sanningen. En
diktarfantasi kan suga sin näring ur många dolda
ådror, många främmande källor, och det är icke
alltid det närliggande som blir det bestämmande.
Men när den litterära fysionomien är så pass
utpräglad som Sigfrid Siwertz’ var det redan i
debutboken : »Margot», och när dragen hålla sig så fasta
som i det nu föreliggande arbetet: »De gamla», ha
vanligen barndomens och brytningsårens faktiska
upplefvelser spelat en afgörande roll. Den oro i
blodet, den vandringsfeber, det ungdomliga, men
fullt äkta förakt för kälkborgerlig moral och
regelrätt lifsstråt och blandad därmed den sympati för
ålderns stillhet och resignation, för minnena och
det förgångna, som utmärka Siwertz’ diktning,
stämma väl med den miljö som jag ofvan antydt
och inom hvilken hans skildring ofta rör sig.
Alltnog, jag har svårt att tänka mig honom annat än
som ett sjömansbarn från Södra bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
