Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är femtonhundratalets Orient och Italien,
som lämnat stoffet till dramerna, och detta stoff
är omsmält i en fantasi, som har utprägladt
exotiska och tidsfrämmande drag, som med lust och
lätthet rör sig i den främmande miljön och
kostymen, ja, stundom äfven med omedelbar säkerhet
frammanar de förgångna själarna, om ock i ord af
nittonhundratalets svenska lyrik. I det första dramat
»Den frankiske läkaren» är en förkrympt och
stympad österländsk despot tecknad med en lefvande
och stundom djupsinnig fantasi, i sitt svårmod och
sin grymhet, sin stäckade dådlust och sin
fatalism. Han är storsultanens bror och hålles af
honom fängslad på en ö i Bosporen, där hans
lif förflyter i dådlös afstängdhet från världen, där
hvarje dygn som gått gifvit honom
mer fett kring hjärtat och mer veck i själen.
Den dramatiska scenen består i ett samtal
mellan honom och en frankisk läkare
en tankfull äfventyrare, ett stycke lärd, som lifvet
danat till ett stycke skurk —
ditsänd af storsultanen för att röja honom ur
vägen. Prinsen anar ändamålet med hans närvaro,
går själf och väntar på budskapet om en
sammansvärjning, afsedd att röja brodern ur vägen,
och dödstanken och segertanken,
misstänksamheten och en omotståndlig sympati för
främlingen, denne älskvärde mördare, som kommer
med en smula omväxling, en smula lif i hans
ödslighet, hålla hans väsende i oafbruten spänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
