Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smycket, utmanar och dödar honom den yngre.
Den dystra interiören är gifven med mycken fantasi
och åskådlighet.
Hvad som bär dessa dramer är, jämte den
liffulla och målande, i sitt bisarreri alltid
karaktäristiska skildringen af det yttre, miljön och
gestalterna, den breda och praktfulla diktionen.
Blankversen är behandlad med stor frihet, stundom
svällande ut öfver det vanliga måttet, stundom
afhuggen, men alltid fyllig, mättad med klang och
välljud. Det uppenbarar sig här, liksom i dikterna,
en formtalang, som visserligen icke hos oss numera
kan kallas sällsynt, men som har större mått och
större bärkraft än den vanliga.
Den Lidmanska versens breda och ymniga
flöde påminner om Swinburnes, och det skulle
förvåna mig om icke Lidman räknade honom bland
sina läromästare. Jag tänker då närmast på de i
»Källarna» förekommande antika dikterna. Ett
försvagande af blankversens manliga karaktär synes
mig ligga i den ofta återkommande rimflätningen;
här är det lyrikern som tar pennan från
dramatikern. Att observera är den felaktiga betoningen
af »en gång», såsom i följande vers:
Säg, såg du en gång mina ögon gråta,
en betoning, som författaren visserligen, så vidt
jag kunnat finna, konsekvent vidhåller, men som
därför icke blir riktigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
