Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrå. Måtte de döma hårdt, hårdt, skonslöst — alla
alla!»
Och till en början var Carl Gustaf ganska
nöjd. »Kristianshamn satt till doms och domen
blef i allmänhet fällande.» Men så småningom
sjönk hans tillfredsställelse. Den lilla droppe ur
hafvet, han hade att analysera blef honom
problematisk nog. Hvad var sedlig indignation och
hvad var skandalhunger? Han vet det icke —
han vet slutligen hvarken ut eller in. Och
misströstande om Sverige gifter han sig med en ung,
präktig flicka. — »Förlåt det tvära slutet!»
Annie Quidings roman tar sig i denna skarpa
förkortning naturligtvis en smula löjligare ut än
i hela sin omständliga bredd, där tråkigheten
stundom döljer löjligheten, och en okonstlad läsare
skall måhända finna att jag gjort boken orätt. Men
den hederlige Carl Gustaf, som varit med om så
mycket och begriper så litet, gör på mig ett
omot-ståndligt komiskt intryck, och författarinnan får
finna sig i att dela sin hjältes öde. Måtte hon
äfven taga sitt parti som han, måtte hon som
han öfvergifva världsförbättrarbråket, för hvilket
de icke äro skapade, och ägna sig åt det lugna
familjelif som ännu måhända kan trifvas här och
där på den skånska slätten.
Författarinnan gaf i sin första roman:
»Hvide-hus», prof på en aktningsvärd berättartalang, som
äfven undertecknad då i en recension framhöll.
Dess värre kan jag icke denna gång vidhålla mitt
omdöme. 1 stället för att arbeta upp sig till
större konstnärlig säkerhet och stilkänsla, har för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
