Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som författarinnan berättar mycket bättre än hvad
jag här skulle kunna göra, ändat därmed att han
under en rekognoscering utanför Torres-Vedras’
skansar blef nedsjuten af den svartsjuke äkta
mannen i närvaro af generalerna Montbrun och
Clausel, hvilka dock, liksom hela hären för öfrigt,
visste att hämnden var berättigad och därför icke
berättade den för någon, utan utspredo att den
unge generalen stupat för en förlupen portugisisk
kula. Och då man betänker, att detta misstag, som
författarinnan själf är den första att påpeka, är
det enda som han begår i hela boken, att annars
alla data äro de riktiga, alla slag inträffa på rätta
ställen och på länge sedan bestämda tider, alla
kärleksmöten äga rum, då han var sårad eller
på annat sätt ledig från krigstjänsten och att
Napoleon själf skrifvit motto till flera af de
viktigaste kapitlen, då förstår man huru litet det i
själfva verket behöfves för att historien skall
öfver-gå till historisk roman, och ett ungt strategiskt
snille till en romantisk älskare. Sainte-Croix är
för öfrigt icke den ende, som tack vare ett sådant
litet felsteg råkat så illa ut. Den historiska
romanlitteraturen vimlar af hans olyckskamrater, och
för hvar gång som en ny generation ingår i
historiens förgårdar, ökas antalet. Hur är det
Napoleon säger: »Vous voyez que Tespéce humaine,
son imagination, ses sentiments etc. parcourent
un cercle assez étroit...» Jo, jo, han visste nog
hur han själf hade det som förste konsul.
Men jag kan icke neka till att detta med
Sainte-Croix grämer mig. Det gör mig ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
