Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raden till den sista, under de ensamma
nattimmarna. Och hur fylldes icke sedan dagarna af
diskussioner, man och man emellan, af
meningsbyten och utläggningar. Hans böcker verkade på
oss som ett intellektuellt rus, det var vår
samtids andliga drufva, som han skänkte oss i starka,
förtätade droppar. Hvilken maktkänsla kan vara
större än den att hafva en hel ungdom omkring
sig, lyssnande, spörjande, undrande och
kräf-vande, och hvem har väl i vår tid erfarit den i
rikare mått än Henrik Ibsen?
Han gjorde icke lifvet ljust och gladt för oss
och icke lätt att lefva. Hari tog med omilda händer
i våra drömmar och förhoppningar, dem vi ärft
från våra fäder, plockade sönder dem och visade
oss att fruktämnet var maskstunget och att
blomman icke kunde sätta frö. Han visade oss aldrig
det drömda framtidslandet, det skönhetens rike,
till hvilket vi längtade; han visade oss farorna
som hotade på vägen, de falska stigarna, som
kunde föra oss vilse, de lockande oasernas
intighet. Han var Moses som förde oss genom öknen,
som omskapade våra lagar och våra sinnen. Men
så stort var hans allvar, så sträng hans räfst, så
höga de syften han ställde framför oss, att vi
förstodo att han själf måste bära på en stor
längtan, och därför följde vi honom utan tvekan,
anande ljuset bakom det mörker, han förde oss
in i, skönheten bakom den styggelse han
blottade för oss. Han gjorde oss icke lifvet lätt,
ty han visste själf att det icke var lätt att
lefva, om det skulle lefvas rikt och fullt; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
