Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, Rosmer, Solness, alla bära de som sitt
ödesmärke i lifvet hans egen naturs blandning af
lifs-idealitet och lifsmisstro. Det är om sig själf han
diktat i deras namn, sitt eget inre lif som han
tolkat i själfhäfdelsens och själfironiens skiftande
belysningar, sig själf som han pröfvat och
förklarat, tuktat och straffat. Och det är därför
pröfningen varit så djup, förklaringen så rik och
lefvande, gisslandet så skoningslöst och blodigt.
Vill man öfvertyga sig om att så är, behöfver
man blott genomläsa hans dikter. Man skall där
återfinna nästan alla de själsliga stämningar och
konflikter, hvarom hans dramer röra sig, i den
personliga själfbekännelsens form.
Men han hade den ensamma naturens
ömtåliga stolthet och skygghet för att släppa
allmänheten in på lifvet på sig. Därför diktade han
bort ifrån sig det personliga, klädde det i sagans
och historiens och det samtida lifvets växlande
gestalter, af styckena af sitt eget sammansatta
väsende skapade han en skara lefvande,
individualiserade gestalter, och af sina egna inre
upp-lefvelser formade han sina dramers dystra och
gripande fabler. Men denna gestaltningsförmåga,
denna fabuleringskonst, denna skenbara
objektivitet i skildringen skola icke kunna dölja för oss
att han lika litet som någon stark och skapande
ande mäktat gå utom sig själf, och att det inre
lifvet i hans dramer är hans eget.
Att detta inre lif var så rikt, att han därmed
kunnat fylla hela sin samtids fantasi, att denna
oaflåtliga själfrannsakning varit så djup, så fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
