Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som en lyckad effektscen och inropar de
spelande, medan det brinner i kulisserna. Där sitta
de tre hufvudpartierna, hvart och ett för sig, och
där uppträda de tre höfdingarna och föredraga
hvar sin variation af det gemensamma temat:
fosterlandskärleken. Där firas den stora
nationalfesten, den årligen återkommande festen då § 739
föredrages. Där går diktaren och drömmer i
månskenet och svärmar om den älskade, och där söker
kvinnan egga honom till dåd. Och där ser man,
i ett fönster, den blifvande hjälten, mannen af
folket, han som skall göra det, hållande ett
nattkärl bakom sin rygg.
Allt är gifvet i sina enklaste konturer, utan
skiftningar, drastiskt, med skarpa motsättningar.
Det är förrättaren af de lägsta och mest föraktade
sysslorna, som är framtidens man, räddaren i
nöden. Bonden ger sin ko till spillo för att fira
§ 739, men då kriget bryter ut är hans första
tanke en förbannelse öfver folkrådet, som bragt
kon i fara. Grannen kommer intågande i landet
med kungen och alla generalerna i spetsen, och
kriget afgöres genom att en bro spränges i luften.
Folkrådets medlemmar äro ömkligt fega inför den
yttre faran, men blifva tappra som lejon, då det
gäller att förgöra hvarandra inbördes. Det stora,
omfattande folkdramat är reduceradt till de enkla
ekvationerna: ord = ord, gärning = gärning, och
detta partiväsendets sorglustiga skådespel ter sig
som en tvist mellan några pojkar om hvilken som
kan spotta längst.
Så länge dikten håller sig på det rent satiriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
