Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigbjörn Obstfelder.
Efterladte arbejder.
Ehuru de icke gå långt tillbaka i tiden, äro
mina personliga minnen af Sigbjörn Obstfelder
redan tämligen dunkla och sväfvande. Det är
ungefär tio år sedan, som han tillbragte en vinter
här i Stockholm. Jag minnes honom som en liten
tyst man, som bodde på Stockholms mest
bullersamma och plebejiska gata, Tegnérgatan. I
sällskap var han fåordig, satt och lyssnade, smålog,
lät så någon gång undfalla sig en liten skarp
anmärkning eller en något pretentiös
djupsinnighet. Om man bad honom därom läste han med
låg, entonig stämma en dikt eller ett prosastycke;
hade han sin fiol med sig, fantiserade han på
den; jag minns hans ton som sällsynt mjuk och
musikalisk. Han intresserade kvinnorna, mindre
männen. Ibland mötte man honom på gatan, midt
i kallaste vintern klädd i en liten tunn rock. Då
föreföll det alltid som om han gick och lyssnade.
Han lefde här i ytterst små förhållanden, men
syntes alltid nöjd och belåten, utan önskningar
och behof. Så fick han något litet stipendium eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
