Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Spanien, hvarifrån han skref en del på sin tid
mycket uppmärksammade bref till Politiken, och
ett år varit bosatt i Norge. Hans utgifna böcker
äro utom den ofvannämnda »Danskere» en
skildring från hans hembygd: »Himmerlandfolk», en
bok af tungsint och ohygglig stämning, romanerna
»Einar Elkaer», »Intermezzo» och »Den gotiske
re-naissance» samt nu senast den historiska romanen
»Kongens fald», hans omfångsrikaste och väl äfven
betydligaste verk hittills. Det är på detta samt på
romanen »Einar Elkaer» jag grundar nedanstående
försök till karaktäristik af den ännu icke
trettioårige och sålunda i full utveckling stående
författaren.
Johannes Jensen betraktas i sitt hemland som
typisk, åtminstone som det starkaste uttrycket för
den generation, som på de senaste åren gjort sitt
inträde i den danska litteraturen. Jag känner icke
denna tillräckligt för att själf våga döma därom,
men hvad som är visst är att med honom en typ
af väsentligt olika art än 80-talets träder oss till
möte. Om 80-talets och det mesta af 90-talets
danska litteratur kan betecknas som nervernas, så
kan man närmast beteckna denna som blodets.
Det är en vida robustare, våldsammare, mindre
ömtålig lifsuppfattning och lifsvilja som framträder,
en oräddhet att med hårda, barkade händer taga
i lifvets smuts och gräsligheter, om det gäller,
som röjer bondesläkten. Men på samma gång en
friskhet och omedelbarhet i synen, som gör så
väl människo- som isynnerhet naturskildringarna
nya och lefvande, en eruptiv kraft i framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
