Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en stark, visionär fantasi fyllda skildringarna af
hjältens hallucinationer på dårhuset.
I »Kongens fald», en stort och bredt hållen
skildring af Kristian II: s Danmark, har författaren
med klarare blick gifvit sig sin egenart i våld,
och står på fast botten. Inga abstrakta
resonemang längre, en skildring af realiteternas värld, af
jorden lefvande sitt lif under de växlande
årstiderna, och af människomyllret, som, drifvet af
okända makter genom ljuset och genom mörkret,
älskar och hatar, njuter och lider, kämpar och
dör, i skratt och snyftningar, böner och
förbannelser. Blodet flyter i strömmar, de lössläppta
lidelserna tumla med människorna som flarn,
ansikten förvridna af raseri, blickar, i hvilka endast
drifternas ljus brinner, muskler som svälla af
ansträngning, blodet flytande ur öppna sår,
brinnande bål och brinnande byar under en himmel
som sänder sol och regn, storm och stillhet i evig
likgiltighet, sådan är den tafla, som Johannes
Jensen här upprullar och som är målad med en
sällsynt bred och kraftig pensel.
Boken, en trilogi hvars trenne delar heta:
»Foraarets död», »Den store sommer» och
»Vinteren», sträcker sig öfver hela tidrymden från
konungens ungdom och till hans död i fängelset.
Konungen själf är dock icke hufvudpersonen, han
framträder endast i några få, karaktäristiska
situationer, af hvilka den ypperliga skildringen af
fängelsetiden är den utförligast behandlade; den
centrala personen är Mikkel Thogersen, en figur,
ganska nära besläktad med hjälten i Drachmanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
