Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupaste bottnen,- där hvarest den sammanhänger med var
dandets brusande lifsström, hennes djups tystnad utbreder
sig.
Skulle du, o manliga individ, hvilken du vara
må, råka på en sådan kvinna, så akta dig! »Ty
ett talar ytan, ett annat djupet.» Och djupet talar
såsom här ofvan är skrifvet. Ni skulle kanske
icke förstå hvarandra.
Men äfven om ni skulle förstå hvarandra —
t. ex. genom teckenspråket — så akta dig i alla
fall. Ty den nya kvinnan vill endast veta af den
nye mannen, och du är ingen ny man. Den nye
mannen är öfver hufvud taget icke född ännu.
Han skall så småningom födas af den nya kvinnans
afhållsamhet från den gamle mannen.
Så talar Elisabeth Dauthendey.
Vidare talar hon om hur den nya kvinnan
har det, medan denna födelseakt, hvars resultat
ännu icke kan förutsägas, pågår. Hon har det
bekymmersamt nog, äfven om hon »kan sträcka
ut sig på sin ärfda rikedoms mjuka björnhud».
Hon försakar och medan hon försakar läser hon
Nietzsche. Hon afstår från att vara kvinna och
ägnar sig i stället åt att vara brygga. En brygga
till den nye mannen, som kan tala på* samma sätt
som den nya kvinnan, och till den nya kärleken,
som »talar med änglatungor». Och i brist på
manligt sällskap tröstar hon sig med kvinnligt. Men
både försakelsen, läsningen och trösten ha sina
vådor.
Skall jag närmare inlåta mig på dessa vådor,
hvilka den lilla »allvarliga boken» med en vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
