Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en viss enformighet i det andliga lif, hvarmed han
fyllt dessa sina hjältar, hvilket icke hindrar, att
hans psykologi oftast är djup och träffande. Ett
ypperligt prof på denna människoteckning gifver
den första och största berättelsen i den nu
föreliggande samlingen: »Urspårade». Det är en i
sin realitet ohygglig skildring af ett eländets
härbärge, ett hemvist för smuts, laster, dryckenskap,
förnedring, och de figurer, som befolka det, stå på
lägsta trappsteget af mänsklig uselhet. Men de
hemska gestalterna äro tecknade med mästarhand.
Det är värden på stället, f. d. ryttmästaren
Ku-valda, som i sitt förfall njuter af att spela
förmyndare för de än mera förfallna sällar, som äro
hans gäster, öfverväldiga dem med sin
lefnads-vishet, sina rester af boklig beläsenhet, sin
galg-filosofi. För öfrigt i ett okränkbart
jämvikts-humör, som hvarken rus eller bakrus mäkta något
öfver, och hjärtans belåten med sin värld. Och
omkring honom samla sig de andra: skolmästaren,
den typiske periodsuparen, med sina mellantider
af ruelse, vackra föresatser och till och med
arbetsamhet, som dock ohjälpligt förr eller senare
dränkes i brännvinet, gatkrämaren Simtsof med
sina cyniska, alltid tårfyllda ögon, »Spetsen», en
dyster, tystlåten, svartmuskig supare, som lefver
af hasardspel, »Afskrädet», med det elaka leendet
öfver de tunna läpparna och de maskstungna
tänderna, f. d. diakonen Tarass, med sina af en
outtömlig, smutsig fantasi fyllda historier, hvilka till
och med väckte stamkundernas i härbärget
vämjelse, lumpsamlaren Tjapa, med sin gåtfulla forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
