Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man såg hans leende, förstod man genast, att
den rådande känslan hos dess ägare var fruktan, fruktan
för allt och alla, en fruktan som ständigt var färdig att
förvandla sig till förskräckelse. Och därför skyndade hvar
och en som icke var alltför lat eller slapp att ännu mer
stegra denna den lilla judens rädsla.
Dessa båda för nu ödet samman. Kain räddar
en gång Artems lif och denne tar honom under
sitt beskydd. Och med en egendomligt tungsint,
af medkänsla beslöjad skarpblick skildras så
förhållandet mellan de båda, och hur Artem
slutligen drifver juden ifrån sig, därför att han i
en slags omedveten egoistisk skönhetskänsla icke
kan fördraga honom, därför att juden helt enkelt
»bär honom emot». Det sätt hvarpå det
symboliska här är inväfdt i den alltigenom realistiska
skildringen är prof på en lika säker som
finkänslig konst.
1 »Tscherkasch» är med samma ypperliga
verkan två kontraster sammanförda: bonden med sitt
obehärskade driftlif, sin snikenhet, feghet och
plötsligt frambrytande djuriskhet och dagdrifvaren,
som en gång varit bonde, samvetslös, förhärdad,
men dock den andre oändligt öfverlägsen genom
sitt i lifvets strider härdade förstånd, sin
själf-säkerhet, sin frihetskänsla, plebejen och
aristokraten, båda t trasor. Denne senare, Tscherkasch,
är en af Qorkis allra yppersta gestalter, och den
scen, där bondpojken först försöker tigga af
honom de gemensamt stulna pengarna, sedan roffa
dem ifrån honom, är fylld af en dramatisk kraft
och en psykologisk skärpa, som göra, att den
kanske betecknar bokens höjdpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
