Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig med tärande vemod. Verkligheten, det
närvarande, det ohjälpliga, det nödvändiga plågar mig
eller rent af skrämmer mig. Jag misstror mig
själf och lyckan, emedan jag känner mig. Idealet
förgiftar allt ofullkomligt ägande för mig. Allt
som sätter framtiden på spel eller tillintetgör min
inre frihet, allt som underkastar mig förhållandena
eller bringar mig att vara annorlunda än jag ville
och borde vara, allt som angriper min uppfattning
af den fullständiga människan, det sårar mig i
hjärtat, det kommer mig att krympa samman, det
sargar mig, till och med på förhand, bara jag
tänker på det. Den ödesdigra kedja af följder som
hvarje vår handling släpar med sig, denna
dramats grundtanke, detta mörkt tragiska element i
lifvet, hejdar mig säkrare än kommendantens arm.»
Han kommer här in på en tankegång, till
hvilken han sedan ofta återkommer, och med all
rätt, ty för det psykologiska fenomen, hvarom här
är frågan, är den af en väsentlig, ingripande
betydelse : frågan om ansvarigheten. »Ansvarigheten,»
säger han på ett annat ställe, »är min osynliga mara.
Jag har ingen styrka och energi gent emot annat
ondt än det som kommer utifrån, och ett
ohjälpligt ondt, förörsakadt af mig själf, ett upphäfvande
af mitt lugn och min frihet för hela lifvet, blotta
tanken på det gör mig galen.» Här är roten och
upphofvet till det onda, den obotliga sjukdom,
hvaraf han lider: oförmågan att handla, därför
att han redan på förhand, genom analogislut, tack
vare en utifrån hämtad erfarenhet, känner alla
handlingens följder. Det är först efter åratals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
