Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprungligen rent teknisk ombildning fyllt det
gamla verket med ett nytt innehåll.
Kristian Erikssons första större arbete var,
som redan nämnts, den på Parissalongen 1888
prisbelönade statyn: »Martyren», föreställande en
yngling med i en afvärjande åtbörd uppåtsträckta
armar; som rörelsemotiv väl icke alldeles fri från
påverkan af Hasselbergs »Snöklockan». Det är,
skulle jag tro, den enda gången konstnären
an-vändt sig af ett traditionellt motiv och som man
i hans verk kan finna en om ock svag anklang af
akademi. Detta sagdt med det förbehåll, att
jag dömer efter en reproduktion och icke varit
i tillfälle att se själfva statyen. Jag talar sålunda
icke om utförandet, endast .om själfva uppslaget,
konceptionen. Hans klara, realistiska läggning
af-lägsnade honom snart från dessa s. k. idealfigurer,
som i gagnlösa attityder fylla våra
skulptur-muséer; allt hvad han sedan skapat har varit
förbundet med ett praktiskt ändamål, med en gifven
uppgift eller med det närliggande, aktuella lifvet.
Detta icke menadt så som skulle hans konst
vara traditionslös. Jag har redan framhållit, huru
hans teknik bygger på gammal god tradition, och
äfven hans ingifvelse stöder sig ofta på
konstnärligt arf och ägo. Man kan utan alltför mycken
konstruktion i hans alstring särskilja två
riktningar, en mera konservativ, en utprägladt radikal;
en som bygger på historiskt gifna förebilder, men
förnyar dem genom konceptionens friskhet och
omedelbarhet, en som söker sitt stoff direkt i det
lefvande lifvet och djärft sträfvar efter däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>