Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som prof på hans monumentala eller af
ihi-storisk stilkänsla bundna konst vill jag vidare
anföra den för portiken till Nationalmuseum utförda
bronsgruppen: Konstforskningen, så lugn och
samlad, så känsligt inspirerad af renässansens skulptur,
men där kompositionsproblemet icke blifvit riktigt
lyckligt löst i den sittande kvinnliga gestalten;
hans i sin klara realism så storstilade bronsbyst
»Bretagnska», äfvenledes i Nationalmuseum; den
aldrig utförda skissen till ett Sten Sturemonument
med en möjligen i något för liten skala tänkt,
men så värdig och förnäm skildring af »den siste
riddarens» gestalt; den i svensk marmor huggna
portalgruppen till Sundsvallsbankens hus i
Stockholm, vår yppersta moderna gatuskulptur; och till
sist de båda fasadrelieferna till den nya dramatiska
teatern, i och för sig mästerligt komponerade, men
icke riktigt beräknade för sin höjd öfver marken.
Den rika kompositionen verkar på platsen för litet
redig, för hopgyttrad och själfva reliefen genom
ett för litet växlande spel af ljus och skugga
alltför silhuettartad. Det är skada, ty jämte Carl
Larssons djärfva och originella takmålning i foajén
och Milles* pelarbaser till portiken, äro de i allt
hvad som här ödslats med målning och skulptur
de enda monumentala konstverken. Därför tror
jag äfven att, när tiden fått lägga sin patina öfver
den hvita stenen och starkare betona
modelleringen, deras egenskaper skola komma bättre till
sin rätt.
I allmänhet gör sig konstnärens annars så
instinktivt säkra stilkänsla minst gällande i relie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
