Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvalta sina pund bättre, åtminstone
fördelaktigare än denne.
Han saknar icke, trots sin ytterliga känslighet
för påverkningar, personligt uttryckssätt,
konstnärlig individualitet. Det vore en orättvisa att
påstå något sådant. Alla dessa växlande epoker —
med undantag kanske af ungdomens
Dusseldorfs-imitation — gifva dock uttryck åt ett bestämdt
temperament, en egen målerisk uppfattning. Men
denna individualitet står sällan rak och själfständig,
den böjer sig gärna intill en starkare, söker alltid
ett stöd att luta sig mot. Detta stöd må sedan
vara en skola eller en enskild mästare, han smyger
sig intill det med en kvinnlig mjukhet, hängifvenhet
och — frihet från blygsel. Han har aldrig dåligt
samvete, försöker aldrig att förneka mästaren medan
han följer honom, han efterbildar naivt och ärligt,
och på så sätt kommer hans eget med. Stundom
är detta stöd naturen själf, verkligheten sådan den
utan främmande tolk träder honom till mötes, och då
når han högst, då skaparjian ofta små mästerverk.
Man kan ju kalla dem skisser om man så vill, de
äro i sin art fulländade, hela och afslutade. Då är
hans iakttagelse af en utomordentlig finhet och
känslighet, då är han i sitt snabba improviserade
föredrag så anspråkslös, så sannfärdig, att han
omotståndligt vinner. Man finner sådana direkta
naturstudier från alla perioder af hans verksamhet
— jag nämner några af dem vid hvilka jag
särskildt fäst mig. Det är från år 1864: Bergön,
i sin klara, kyliga ton så nordisk, så olik den
franska sentimentalitet, till hvilken han annars så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
