Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gående människoskildring, som gör ett rogifvande
intryck af något helt och afrundadt, hvartill äfven
den väl afvägda och rent samstämda koloriten
bidrar. Anmärkningsvärd är den säkerhet hvarmed
den individuella karnationen i hvarje fall
åter-gifvits, antydande temperamentet: det blonda,
energiska i Åkermans hufvud, förträffligt
model-leradt, det oroligt blodfulla i Lundbohms rödlätta
ansikte, den jämna kammarsittarhyn hos Rubenson
och det pergamentsartade i Meijerbergs asketiska
drag, och på ett förträffligt sätt följer sedan
koloriten det därmed gifna anslaget.
Dessa porträtt, målade under nittiotalet,
beteckna som sagdt höjdpunkten af Eva Bonniers
konstnärskap — och slutpunkten. På det nya
seklet har intet arbete signerats och, så vidt jag
vet, intet heller fullbordats. I »Midsommar»
möter man ett försök till en mera lyrisk och
dekorativt förenklad konst, ett försök som dock
icke lyckades och som konstnärinnan, med sin
klara själfkritik, icke heller återupprepade. Den
lilla odaterade studien från Brunnsviken syftar åt
samma håll men är direkt inspirerad af naturen.
Den är mycket vackert genomförd i sin tungsinta
ton.
Det intresse, som sålunda, alltför tidigt synes
det, hämmades i sin personliga växt, ägnades i
stället åt ett enskildt och offentligt mecenatskap,
som genom den stora donationen för Stockholms
förskönande fått en blifvande betydelse. Men
att icke minnet af mecenaten alldeles skulle
öfver-skugga minnet af konstnärinnan, därtill har denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
