Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORGS MUSEUM
67
kräfves först och främst en radikal reformering
af formerna och stadgarna för statens inköp, och
därifrån synas vi dessvärre vara ganska långt
af-lägsnade. Den regering, som resolut toge denna
sak om hand och gjorde slut på det byråkratiska
välde, som här mindre än någonsin är på sin plats,
skulle göra en god och stor gärning och i väsentlig
mån bidraga till att skaffa konsten ljus och luft
i detta land.
Ty om man jämför det sätt, hvarpå statens
och de båda enskilda Qöteborgssamlingarnas
intressen tillgodosetts under en följd af år, faller det
skarpt i ögonen, hvilka resultat som kunna vinnas,
då man låter bära sig fram och ledas af själfva
den konstnärliga utvecklingen, hur ofruktbart
arbetet därmed blir då man mot denna intar en
motsträfvig eller till och ‘med fientlig position.
Staten har genom sin inköpsnämnd ställt sig utom
den verkligt lifskraftiga rörelsen inom modern
svensk konst; den har icke kunnat hämma den,
icke sätta något annat i dess ställe, den har låtit
sig släpas med på långt håll och uppsamlat de
verk som legat kvar på vägen. Den har hållit
sig till modifikationerna, efterbildningarna och
kompromisserna, dess ideal har varit dét ofarliga,
det bleksiktiga och urlakade. Den har som pesten
skytt de starka, fullgångna, utpräglade verken,
dem, som för samtiden beteckna striden, för
eftervärlden eröfringen.
Se däremot på den Fiirstenbergska samlingen.
Dess upphofsman var visserligen ingen radikal
natur, ingen oppositionsman, kanske icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
