Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDVARD MUNCH
87
är en snabb, af inspirationen jagad, stundom
svårläst, men oftast förvånansvärdt expressiv
teckenskrift.
I detta syftes tjänst verka hans yppersta
konst-närsegenskaper: en enastående förmåga att
uppfatta och fånga karaktären i dess grunddrag, dess
allt genomträngande väsensegendomlighet, en på
samma gång inträngande och öfverskådande blick,
som famnar det gestaltande och öfverser allt det
endast smyckande, tillfälliga eller lånade, en i hög
grad rytmisk linjekänsla, och ett färgsinne, som
med primitiv lust söker de starka motsättningarna,
de stora färgplanen, de enkla och rena ackorden.
Hans från början så fina, så utsökta valörkänsla
— jag hänvisar endast på hans äfven i detta
af-seende beundransvärda »Konvalescens» — har med
åren fått en allt manligare, allt mera storvulen
anläggning och hans harmonier spänna öfver vidare
områden, sammanföra mera aflägsna, mera
utpräglade moment än förr. Såväl hans linjekonst
som hans färgkonst äro utprägladt dekorativa på
samma gång som expressiva; i detta afseende
syftar han i likhet med andra moderna konstnärer —
t. ex. Gauguin — till en djupare uppfattning af det
dekorativa än det konventionella. Ty det
dekorativa är ju intet annat än formens och färgens
uttrycksfullhet i och för sig.
För detta syftes skull uppoffrar han mycket
af det, som anses för konstens oundgängligaste
betingelser: det sorgfälliga utarbetandet, detaljens
skönhet och fulländning, den rent yttre, mätbara
sanningen. Missteckningar kunna förekomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
