Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nären var sysselsatt med, den samma som nu är
införlifvad med Thielska galleriet och som förra
året var utställd i Nationalmuseum. Den andra
duken föreställde en gatuscen i Sevilla — den var
af mycket stora dimensioner och med många
figurer. En del accessoarer lågo kringströdda i den
för öfrigt nakna ateliern, bland annat ett par
härliga schalar, af hvilka en åtminstone återfinnes
på den nu pågående utställningens största duk:
Mes cousines.
Det är en vansklig sak att bedöma konstverk
i en konstnärs atelier, helst när verken äro
ofullbordade och — konstnären själf närvarande. Hvad
som i dessa Zuloagas verk först och främst slog
en, var att den stora spanska traditionen här var
upptagen och fullföljd. Velasquez’ och Qoyas andar
sväfvade öfver dessa dukar med deras
monumentala uppställning, de stora förgrundsfigurerna mot
den låga horisonten, de patetiska himlarna öfver den
karga högslätten. (Jch deras typiska folkskildring
var här fortsatt med ett modernt grepp, mindre
psykologiskt rannsakande än Velasquez’, mindre
fantasifullt uppenbarande än Qoyas, men med en
förmåga af plastisk uttrycksfullhet, af en rörelsens
karaktäristik, som i alla händelser icke var så
framträdande hos dem. Och med minnet af den
tröstlöst tomma akademiska konst, som fyller de
moderna spanska gallerierna, ett från Rom
impor-teradt historiemåleri, som har intet med konst att
skaffa, förstod man att denne man hade en mission
att fylla, att han var en nydanare och en
återupp-byggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
