Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porträttet af målaren Don Pablo de Ursuga är
den ärligaste och gedignaste, den som mest hedrar
målaren Zuloaga. I Dryckeslaget och Vinskörden
är han inne på nya vägar; här märkes i själfva
fakturen en tydlig påverkan af flamländarna,
Rubens skola, låt vara att den förra i komposition
och uppfattning äfven påminner om Velasquez. Här
finns ett par präktigt karaktäriserade hufvuden,
djärft och bredt, om också något löst utförda. Den
senare är en duk, upplagd med en stor målares
later och intentioner, och hur sådana ypperliga
detaljer som den af drufvor fyllda korgen, ett
ståtligt stillebenstycke. Men färgen har en violett
ton, som icke är mycket glädjande för ögat, och det
hela är ännu icke smält till en fullt personlig konst.
De öfriga taflorna hafva delvis samma
ypperliga skildringsegenskaper, som här påpekats, delvis
äfven vackra -måleriska detaljer, men det dekorativa
syftet är alltför lättvindigt, och de blifva i längden
rätt tomma.
Helhetsintrycket blir det att Zuloaga är en
konstnär med stor men icke djup anläggning, som
lärt mycket och lärt rätt af äldre tiders konst,
äfven gjort en personlig insats, särskildt som
skildrare af den spanska kvinnan af folket — la gitana
— men försummat en del lärdomar, som naturen,
via den samtida konsten, kunnat gifva honom.
Detta hämnar sig stundom bittert nog — man
går icke ostraffad på sidan om sin egen tid; det
är först sedan man pröfvat den och tillägnat sig
den som man kan — förkasta den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
