Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af stort intresse och isynnerhet mycket lärorik
är den stora sekelutställningen i Nationalgalleriet,
för närvarande väl metropolens förnämsta
attraktion. Den upptager alla tre våningarna i
Nationalmuseet, dessutom en våning i Neues Museum och
uppgår till öfver 2,000 nummer, teckningar,
akvareller, pasteller m. m. oberäknadt. Utställningen
var först planerad till år 1900, och det är icke
mindre än tio års arbete som ligger bakom den.
Också ger den en synnerligen fullständig bild af
Tysklands konstlif under det förflutna århundradet.
De begränsande årtalen äro 1775 och 1875.
Att här inom en tidningsartikels utrymme
lämna en om också flyktig öfversikt öfver
utställningen låter sig icke göra. Jag får nöja mig med
att omnämna några af de viktigaste företeelserna,
något af det som för främlingen, kommande utan
något utprägladt historiskt intresse, blir den
egentliga behållningen af det rikhaltiga materialet.
Utställningen omfattar ju perioder, som icke stodo
synnerligen högt i konstnärligt afseende, perioder
af konstflit i ordets bokstafliga bemärkelse. Också
vandrar man genom många salar och otaliga
kabinett, i hvilka en monoton brist på personlighet,
för att icke säga genialitet gör sig gällande, och
där intet kommer vandraren att stanna. Det är,
det kan icke förnekas, ofta en ökenvandring; men
öknen har sina oaser, sina källsprång, ännu mäktiga
att förfriska, och tack vare dem går man från
utställningen med större respekt för 1800-talets
tyska konst än hvarmed man kom till den.
Att hafva lärt känna Hans von Marées är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
