Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betonad — ligga icke dessa äpplen i skålen som världar
bredvid hvarandra? Och hur är detta gifvet, med hvilka
medel? Ni ser, här finnes ingen modellering i ljus och
skugga, intet af klotsritning under färgen — allt är sedt
som färg och gifvet i färgen: planerna, volymen, ytan,
den omslutande rymden; det är målning i sin renaste form
och sin högsta potens. I Chardins stilleben finner man
något af detta — men också ingen annanstädes. Hos
Cézanne kommer det för första gången till fullt medvetet
uttryck. Han är en af de största, originellaste kolorister
som någonsin lefvat, och han har upptäckt ett konstmaterial
som det skall kräfva århundraden att utnyttja och bringa
till fulländning. Hvad Masaccios fresker en gång betydde
för teckningen, det betyder Cézannes konst för målningen.
En större och mera ingripande insats har icke gjorts på
århundraden.»
Jag spörjer honom om hans mening om Manet
och impressionisterna. Han skakar på hufvudet.
»Jag förnekar icke deras historiska betydelse, men
som målare sätter jag dem icke högt. De syssla ju bara
med tillfälligheter, komma aldrig åt det väsentliga. Manet
var ju en ytterst betydande personlighet, men icke någon
stor konstnär. I alla händelser mera tecknare än målare.
— Bland landskapsmålarne är väl Pizarro den förnämsta,
den ende i hvars konst det finns en smula ’body\ De
båda stora målarna bland impressionisterna — för att
använda det historiska namnet — äro Renoir och Cézanne,
men deras storhet står icke i något samband med den
impressionistiska teorien. Den förre är en bevarare af
den stora koloristiska traditionen från Tizian och Rubens,
den senare är skapare af en ny koloristisk tradition, som
det blir framtidens roll att fullfölja. Tills, vidare är det
endast Matisse, som byggt vidare på den af Cézanne
lagda grunden.»
Vi stanna framför en af Matisses dukar, ett
kvinnoporträtt, i hvars våldsamt uppdrifna kolorit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
