Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligger mellan’ dessa båda omdömen icke
endast tre år af modern, orolig och något hetsad
utveckling, icke endast skillnaden mellan den
litteräre konstkännarens och den kunnige
konstnärens syn på konstverket, det ligger äfven en
grundväsentlig olikhet i uppfattningen af hvad
konstnärligt kunnande vill säga. Hvad Mauclair
ser hos Cézanne det är hans brist på kunnande,
på kunnande af det som hans företrädare och
samtida kunde, men som han med sin oryggliga
originalitet icke ville. Hvad Werenskiold ser är
hans kunnande af just detta som han ville, det
som var hans originalitet och hvarmed han
förnyade sin konst. Det är däri jämförelsen med
Rembrandt är så träffande, ehuru jag annars icke
riktigt förstår den.
Om hvem som har rätt af de båda behöfver
nog intet tvifvel råda. Med en strömkantring i
smaken och den måleriska utvecklingen kan
visserligen den nu obegränsade beundran för Cézannes
konst inskränkas och begränsas, såsom fallet för
närvarande är t. ex. med Manet, men hans plats
bland Frankrikes stora målare är visserligen liksom
dennes för alltid betryggad, oberoende af modets
växlingar.
I det Pellerinska galleriet i Auteuil kan man
studera honom i hans yppersta verk. Det är den
fullständigaste Cézanne-samling som existerar,
uppgående till ett trettiotal dukar. Den erbjuder
äfven ett intressant och lärorikt tillfälle till
jämförelse med Manet, den ende konstnär som jämte
honom där är representerad med några af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
