Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen, och det har blifvit en dogm, att kyrkan
skall stå fritt, midt på en öppen plats. Det går
väl an så länge — såsom är fallet med flertalet
af våra äldre kyrkor här i Stockholm — denna
öppna plats är en kyrkogård med sin grönska,
sina vårdar och minnesstenar. Men när äfven
kyrkogårdarna falla bort och ersättas af det
sten-lagda torget, de öppna esplanaderna eller den
sparsamt och regelrätt planterade sandplanen, då
hafva vi lyckats göra äfven den kyrkliga konsten
till en banal utställningsartikel.
Ty det synes mig påfallande, att detta sätt
att uppfatta och behandla arkitekturverken står i
ett intimt samband med moderna företeelser inom
konstens öfriga områden. Här liksom där är det
utställningsväsendet som florerar — vi utställa våra
monument och våra publika byggnader, på samma
sätt som vi utställa våra målningar och skulpturer,
och ehuru utställningsföremålet står fast på den
plats, som blifvit för den upplåten, är platsen icke
mindre tillfällig. Känslan för det klart och naturligt
uttryckta ändamålet, för det lefvande sambandet
mellan verket och dess omgifning hafva vi förlorat
och därför förlora våra städer allt mer och mer i
karaktär, och vi som bebo dem äfvenledes. Vi gå
på våra gator och torg utan att se, ty det är intet
som lockar, tjusar eller öfverraskar vår blick —
synen är densamma, välkända och monotona
antingen vi komma från öster eller väster, norr eller
söder — och den oändligt betydelsefulla,
omedvetna uppfostran, som förvärfvas genom vistandet
i en vacker, harmonisk, lefvande omgifning, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
