Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brister mest. Vi tala gärna om att vi älska vår
stad och vi tröttna icke att prisa dess skönhet,
men när det gäller gärning, hur slappa, hur
liknöjda, hur grymt tanklösa äro vi icke! Fakta tala.
Om vi, när det gäller det största brottet:
riks-byggnaderna, kunna undskylla oss med att det
är något som mot vår egen vilja blifvit oss
på-tvunget af främmande, tyvärr dock inhemska
barbarer, så gäller icke denna ursäkt gent emot andra,
färskare företeelser. När det går för sig att på
en af Stockholms dominerande punkter bygga en
kyrka sådan som den nya Sofiakyrkan i Katarina
församling, så meningslös i sig själf, så dubbelt
meningslös när man tar hänsyn till läge och
om-gifning, då är det illa beställdt med kärleken till
vår stad. Aktning för den, insikt om hvari dess
skönhet, dess naturliga och förvärfvade karaktär
består, äga vi i alla händelser icke. Och blott på
den grundvalen kan vår arkitektur växa upp till
en verklig, bestående blomstring, sambandet med
själfva stadsbyggnadsväsendet, med det
kommunala lifvet såsom en nyskapande och
omformande kraft, är ödesdigert och afgörande. Här
är ansvaret fördeladt på alla händer, det drabbar
icke endast arkitekterna, det drabbar icke endast
myndigheterna, utan ytterst drabbar det själfva
befolkningen. Vi måste lära oss att se bättre,
hänsynsfullare, naturligare på vår stad, på dess
villkor och möjligheter. När vi älska den så att
dess naturliga egenheter äro oss dyrbara, när dess
karaktäristiska linjer, dess fysionomi vuxit sig så
in i vårt medvetande, att vi osökt foga vårt ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
