Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan enastående konstvärde torde väl svårligen
af någon sakförståndig kunna jäfvas, och dock
tillerkännes församlingen rätt att af praktiska och
bekvämlighetshänsyn ohjälpligt förvanska denna
helhet. Frånsedt nu det orimliga i att tillfälliga
innehafvare, ledda af tillfälliga bevekelsegrunder,
på sådant sätt få förfoga öfver ett från
generationer nedärfdt och till nya generationer gående
byggnadsverk, frånsedt det krassa i
bekvämlighets-synpunktens betonande då det gäller en
gudstjänstlokal, så — till hvilka konsekvenser leder icke ett
sådant betraktelsesätt? Är öfverintendentsämbetet
beredt att bära dessa konsekvenser? Är det månne
ens villigt att bära ansvaret för den närmaste
konsekvensen: den nu fullbordade restaureringen
af Kristine-kyrkan? Det skulle vara af intresse
att veta.
Då man ser resultatet, har man i alla
händelser svårt att tro det. Af den karaktäristiska
helhetsbilden från vår storhetstid återstår nu intet i
oförvanskadt skick; den kulturhistoriska och
konstnärliga synpunkten har fullständigt legat under för
begäret att göra nytt, eller gifva det gamla
utseende af nytt. Hvad som återstår är själfva
kyrkorummet: de ståtliga pelarna af »rödlett Rättviks
kalksten» och de mäktiga, fria hvalfven, ånyo
hvit-limmade, i proportioner och resning ett bland de
vackraste kyrkorum i vårt land. Men i manshöjd
från golfvet är kyrkan oigenkännlig; vår konst har
aldrig ägt en blåmålare sådan som den som rasat
härinne. Färgen är ungefär densamma som på
våra Stockholmsspårvagnar och den betäcker allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
