Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt i allt det röda glänsa
Christiansborgs-flyglarnas smaragdgröna koppartak fram, i en
praktfull och på samma gång harmonisk
motsättning, men längre bort möter blicken en död, torr
och intetsägande massa. Det är de moderna
stadsdelarnas svarta plåttak, som breda sig i tröstlös
enformighet, omottagliga för alla ljusets och luftens
smekningar, okänsliga för tidens växlingar, utan
ålder, utan lif och historia. Dessa fördömda liktak,
som äro vår moderna arkitekturs dödssynd, göra
våra städer så jämmerligt tråkiga, och stryka ett
svart streck öfver alla våra arkitektoniska
sträf-vanden. Plåt i stället för koppar och tegel,
nystrykning hvart tionde år i stället för tidens
förskönande patina, det betyder ett ohjälpligt förfall,
och förr än vi resolut bannlysa plåten, utan
hänsyn till dess styrka och billighet, komma vi aldrig
att åter kunna skapa glada och förtroliga mänskliga
boningar. Den arkitektur, som tiden icke
förskönar, är dödfödd.
Det är dessa höga, brutna tegeltak, lyftande
sig öfver rymliga vindar, och krönande de enkla
borgarhemmen med gammaldags ståt och
frikostighet, som i förening med palatserna från 1600- och
1700-talen gifva det gamla Köpenhamn dess
pittoreska prägel, dess stämning af trefnad, gedigen
prakt eller anspråkslös välmåga. Af den moderna
arkitekturen har en främling svårt att under några
dagars besök få en samlad bild, beroende dels
därpå att denna arkitektur oftast är mycket diskret
och intimt sluter sig samman med den äldre, dels
därpå att dess mest representativa alster äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
