Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällsyntare och intet heller svårare. Hur sällsynt
det är vet enhvar som med liknande uppfattning
studerat konstlitteraturen; hur svårt vet enhvar
som med liknande syfte sysslat med konstkritik.
Det kräfves något vida mer än fackmannens
beläsenhet, det intresse som skapar den s. k.
konstälskaren, och den noggrannhet, som man finner
i en beskrifvande katalog; det kräfver en ögats
långvariga och växlande uppfostran, ett
intelligensens inriktande på de sinnliga värden och uttryck,
i hvilka konstens själ uppenbarar sig — form,
färg, ljus — en insikt i det tekniska, som är
ytterst svår för en icke utöfvande att förvärfva sig.
Och sedan allt detta förvärfvats kräfves det
förmågan att kunna frigöra sig därifrån, så att man
icke fastnar i det fackliga, utan tar det med sig
till och förklarar det i det mänskliga. Det är
därför en verklig konstkritiker icke behöfver och
knappast bör vara en utöfvande konstnär; de
konstnärer som skrifvit väl om konst —
åtminstone om annan konst än sin egen — äro lätt
räknade och hafva antingen varit föga betydande
eller af en utprägladt reflekterad, halft
vetenskaplig läggning. Däremot bör det hos honom
finnas en konstnär »in nuce», outvecklad eller
tillspillogifven, misslyckad eller förolyckad, men
i alla händelser öfvervunnen.
Åt den uppfattning af konst, som ligger till
grund för en på så sätt utöfvad kritik, ger Thiis
mångenstädes i sin bok förträffliga uttryck,
kanske ingenstädes så klart som i den så
kärleksfullt gjorda skildringen af Leibl. »Det kunde» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
