Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre apparitionen är utmärkt. Dödsscenen
utfördes, åtminstone den första aftonen, alltför
patologiskt; de pinsamma, osköna rosslingarna kunde
gärna vara borta; skall man dö på scenen torde
det i regel vara bäst att göra det så stillsamt
som möjligt; en fullständig illusion kan dock aldrig
vinnas.
Bland de öfriga uppträdande förtjäna herr
Svennberg att nämnas för den ståtliga, kraftfulla
figur han skapat af marsken, Lars Siggeson, och
unga herr Hillberg, för sitt känsliga återgifvande
af Vilhelms slutord till Olof. Ur kungens roll hade
herr Gustaf Ranft icke fått fram mycket mer än
kommandotonen, som nog icke heller var den rätta.
Den yttre uppsättningen slutligen,
iscensättning, dekorationer och kostymer, tillhör det allra
bästa, som vi någonsin sett här i Stockholm,
genomgående präglad af smak, stilfullhet och ett
ypperligt tillvaratagande af den lilla scenens
resurser. Krogscenen utanför kyrkan, S:ta Clara
kyrkogård, kyrkinteriören i sista tablån och först
och främst Olofs arbetsrum, voro små fulländade
taflor, konstnärligt tänkta och utförda. Det enda,
som störde, var belysningseffekterna, det röda
skenet i första tablån, det ilskna solskenet efter
moderns dödsscen. Här kom ett teatraliskt element in,’
som verkade brutalt, just därför att det så litet
hängde samman med det öfriga. Jag vet icke
hvilka praktiska svårigheter ställa sig i vägen för
en modifikation i detta afseende, men nog borde
de kunna öfvervinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
