Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yvette Guilbert
11 jan.
hade i går till Svenska teaterns salong samlat en
fulltalig publik, som fullständigt eröfrades,
stundtals entusiasmerades af den ryktbara sångerskans
konst. Och detta med all rätt. Yvette Guilbert är,
inom det område som hon valt sig, en alldeles
enastående företeelse; hon är som konstnär en
genialisk nyskapare och hon har utbildat sin teknik,
sitt föredrag, sin mimik till en fulländning, som
ställer henne i främsta ledet bland samtidens
sceniska artister. Och det märkvärdiga — därför att
det gäller en varietésångerska — är att hon når
högst, när hon kommer in på det tragiska området.
Det är den parisiska gatan, som lefver i hennes
sånger med sitt hemska eller muntra elände, sina
laster och brott, sin ohygglighet och sin gripande
tragik. Hennes sätt att skildra dessa gatutyper är
oöfverträffligt; hennes egendomliga nasalstämma
behärskar med en förvånande konst alla tonfallen,
råhetens, lidelsens, lidandets, skräckens, hatets,
hennes ansikte får ett förunderligt växlande och
spelande lif, och de starka, stundom våldsamma
åtbörderna gifva taflor af en gripande
uttrycksfullhet. Det är proletariatet, som talar genom hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
