Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelser som skola åskådliggöra den. Själfva
sagan rör sig ju fullständigt på sidan om ondt
och godt och det faller en vid läsningen af den
icke ett ögonblick in att lägga en moralisk
måttstock på de streck som Lill-Klas spelar sin dryge
och dumme vedersakare. Man har där endast att
hålla sig till sådana begrepp som fintlighet och
dumhet, tur och otur, och författaren har därför
icke heller lyckats pressa in sin moral i fabeln;
den står tämligen löst och oförmedladt bredvid.
Men denna anmärkning träffar icke så djupt, då
man tar hänsyn till hvad stycket är och vill vara.
Det är ett sagospel, ytterst afsedt att roa och
förnöja, och det gör detta på ett odeladt älskvärdt
och godmodigt sätt.
Lill-Klas är styckets dominerande gestalt, af
författaren skildrad i ljusa, glada färger, som ett
lifvets solskensbarn hvars små förirringar in på
det tragiskas område äro snart öfvergående och
icke så allvarligt menade. Rollen spelades af herr
de Wahl med friskhet och godt lynne, och det
barnsligt älskvärda hos figuren fick ett allt igenom
äkta och omedelbart uttryck. I Sankte-Pers roll
gjorde sig herr Hillberg utmärkt gällande som
scenisk figur och själfva anläggningen af
karaktären som en gammal hederlig farbror, som stultar
omkring och småskrattar åt människornas
dårskaper, hjälper här och stjälper där, men i grund
och botten finner allt ganska godt och förträffligt,
hade en äkta gammaldags sagostämning öfver sig.
Men af enskilda detaljer skulle nog mera kunnat
göras; skådespelaren hade tagit en smula för lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
