Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giften, som författaren så vackert skildrat.
Blandningen af plebejnatur och härskarnatur, den
personliga anspråkslösheten, hänsynslösheten i sak,
viljans orubbliga fasthet, tankens skepticism, ända
till den dock ofullständigt motiverade resignationen
mot slutet — alla skiftningarna i denna
originella och djuptänkta figur fingo lika fina som
skarpa och målande uttryck. Herr de Wahls
åter-gifvande af Erik, XIV :s svåra och fordrande roll
stod icke i jämnhöjd med hans återgifvande af
samma roll i »Gustaf Vasa», något hvartill icke
skådespelaren ensam är skuld. Men han hade
alltför mycket sentimentaliserat figuren, gjort Erik
för gråtmild och jämrande mellan utbrotten af
hejdlöst ursinne. En starkare accentuering af
fantasimänniskan, det mellan stämningar, hugskott
och nycker redlöst drifvande ögonblicksbarnet,
skulle lyft figuren upp ur det stilla och monotona
vanvett, där den nu dvaldes mellan anfallen. Minst
lyckad var skådespelaren i första akten, bäst i
den tredje. Karins roll hade fru Sandell icke
lyckats afvinna något vidare intresse, hvarför
hennes yttre olämplighet för figuren föll så mycket
starkare i ögonen. De öfriga, mindre väsentliga
rollerna fylldes i allmänhet fullt tillfredsställande.
Den i bokupplagan genomgående grofkorniga
och plebejiska dialogen hade undergått
välbehöf-liga förmildringar. Tillräckligt stod i alla händelser
kvar för att glädja dem, som uppskatta äfven denna
okynnes-sida af Strindbergs författarskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
