Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matisk diktning, och — må hädelsen och den
kanske olämpliga jämförelsen förlåtas mig — synas
mig godt uppväga ett par af hans senare, historiska
skådespel.
Den senare hälften däremot är — med
undantag af enstaka scener och repliker — en moralists
verk och en dålig moralists — en moralist, hvars
gud är en Deus ex machina och hvars slutsatser
smaka af poliskammaren. Sammanhanget mellan
de båda delarna — hvari man har att söka
dramats idé — är att visa hur den osynliga världen
omsättes i den synliga, hur ofullgångna
viljeyttringar kunna hafva följder liksom fullgångna
handlingar, hur tankens brott straffas som vore det
gärningens. Men detta sammanhang åvägabringas
endast genom en tillfällighet, och verkar därför
rent godtyckligt; straffet gör icke intryck af att
vara en naturlig följd af brottet, utan en djäfvulsk
intrig, hopspunnen af en elak skämtare, en
»makternas» mystifikation, ett spökeri, afsedt att
skrämma barn. Den logik, som här gör sig gällande är
icke längre lifvets, utan en sjuk och uppretad
inbillnings; det drama som här utspelas verkar som
ett groft och misslyckadt exempel på en sann och
djup sats. De synas mig nästan onödiga, dessa
båda straffets akter; för mig finnas så väl straff
som brott på ett vida mer gripande och
öfver-tygande sätt åskådliggjorda i de båda första
akterna, som, strängt taget, innesluta hela det
verkliga dramat. Har författaren känt något sådant
själf? Den ironiska slutrepliken synes nästan tyda
därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
