Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta bero på den otillfredsställande omgifningen.
Dramat är anlagdt på inre stämning och yttre
apparat, är som sådant ytterst skört och ömtåligt,
och hvar detalj blir ovillkorligen lidande af
bristerna i det hela. Dessa voro i går ganska stora,
stycket var i hast inöfvadt och såväl utförandet
af de enskilda rollerna som iscensättningen
lämnade mycket öfrigt att önska, och det är ju fullt
naturligt om skådespelerskan icke kände sig
riktigt hemma i den främmande omgifningen. Men
frånsedt detta, var det något för spädt öfver hela
uppenbarelsen, och exaltationen, trotset,
hänsynslösheten i lidelsen fick därför ett litet ansträngdt
uttryck, som ytterligare accentuerades af röstens
alltför höga tonläge. Särskildt i den första scenen,
med friarne, fattades det ett par tum i
skådespelerskans växt. Men diktionen var för öfrigt
förträfflig, och kärleksscenen gafs med
innerlighet och poesi.
Med en gripande fantasi gåfvos däremot andra
aktens båda scener, åskådandet af älskarens död,
och dödsdansen i sista tablån. Här har ju
skådespelerskan blott ett par korta repliker att säga;
så mycket mer beundransvärdt är det att kunna
gifva ett på samma gång så beklämmande och så
vackert uttryck för det lidandes drama, som här
utspelas. Det var ett stycke djup och äkta tragik.
Om de öfriga uppträdande är icke mycket
annat att säga än att de samt och synnerligen
talade sin vers på ett fruktansvärdt dåligt sätt.
Hur ohjälpligt underlägsna våra skådespelare äro
i denna konst visade sig i går bäst genom jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
