- Project Runeberg -  Ett decennium. Uppsatser och kritiker i litteratur, konst, teater m.m. / Del 3. Teater /
109

(1912-1913) [MARC] Author: Tor Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fantasi stöter icke pannan mot ridån och går icke
i ständig kretsgång inom kulisserna; lifvet i
hennes framställning är fånget men icke vingklippt och
lemlästadt; då hon börjar sin roll, är det som hon
redan left den länge, då hon slutar den, visar
hon oss ett perspektiv framåt; det står alltid en
helhetskonception bakom hvar enskild detalj, och
den får därigenom sin betydelse och sin
belysning. Med ett ord, det är ett stycke individuellt
lif, som hon ger, och så helt fylles hon själf däraf,
att det yttre nästan oafsiktligt formar sig därefter
att det förändrar hennes ansiktes karaktär, klangen
i hennes röst och linjespelet i hennes åtbörder.

Hennes Sara i Jonas Lie’s i grund och botten
så trista komedi är en kvinna af ganska vanlig
typ, utan några stora personliga resurser, men med
en stor fond af ömhet, hängifvenhet och
lifsduglig-het. Så länge hon har en man att sluta sig till,
se upp till, beundra och skämma bort, blomstrar
hennes lif rikt och fullt, utvecklas alla hennes
krafter, är hon förståndig, vaken, känslig, full af
sprittande humör, klarsynthet, naturlighet och
frimodighet. Hon är en af dessa kvinnor, som älska
att sluta en trång krets omkring sig, men äfven
förstå att försköna och förljufva lifvet inom denna
lilla krets. Men då detta stöd ryckes undan henne,
är hon hjälplöst tillspillogifven, utan fotfäste, utan
hållpunkt, har ingen möjlighet att finna
ersättning hos sig själf, i sin stolthet, sin själfkänsla. För
att rädda sig från förtviflan finner hon ingen annan
utväg än att »göra som alla andra», att spela en
roll, som, på samma gång den stimulerar hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:07:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htdecenn/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free