Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift. Jag har blott en invändning att göra
mot hennes framställning — den hänger samman
med min ofvan gjorda invändning mot själfva
dramat — och det är att hon onödigt och något
störande starkt framhäfver de rent patologiska
sjukdomssymptomen, den nervösa öfverretningen.
Hennes Klara Sang har ännu för mycket af fysisk
styrka, jag tror att bilden skulle blifvit ändå
vackrare, ändå mera gripande, om det varit mera
stillhet öfver gestalten, mera maktlöshet öfver
åtbörderna, om lifvet samlats mera uteslutande i
blicken, i minspelet, i stämmans skiftande klang.
Här finnes så mycket af andligt lif att det
kroppsliga kommer till som ett för mycket, ett störande
element. Men om jag önskar detta borta, är det
intet jag har att önska till. Den lidandets historia
som detta tärda ansikte förtäljer, det sätt hvarpå
en årslång tystnad löses och famlar sig fram till
bekännelse i samtalet med systern, viljans
absoluta hängifvenhet i scenen med mannen, den
personliga befrielsen i barnens uppgörelse med Sang,
stillheten som faller öfver ansiktet, då
klockringningen begynner, och till slut den så enkelt och
stort formade dödsscenen, allt detta hör till det
bästa, som fru Dybwads konst hittills gifvit oss
och som vi öfver hufvud fått bevittna å våra
scener.
Herr de Wahls framställning af Sang var som
helhet betraktad kanske det allra bästa som denne
begåfvade men ojämne konstnär hittills inom det
allvarliga skådespelet åstadkommit. Greppet på
figuren var i hög grad fast och säkert och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
