Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De ungas förbund» på Svenska teatern.
9 okt.
Svenska teatern uppförde i går, för första
gången å denna scen, Henrik Ibsens lustspel »De
ungas förbund», som med sin skarpa och kvicka,
stundom kanske litet för lätt köpta satir på
politiskt lycksökeri och frasradikalism, med sitt rika
galleri af säkert iakttagna och skildrade
verklig-hetstyper besitter en ungdom, öfver hvilken tiden
endast i några mindre väsentliga detaljer gått en
smula hårdt fram. Det är eget att iakttaga, hur
det är den senare på djupet gräfvande diktaren,
som, när han i detta ungdomsarbete pröfvar sina
krafter, slår slint och finner endast tomma och
konventionella uttryck. Så i hela skildringen af
Selmas ytterst malplacerade gestalt, så äfven i
några svaga försök att psykologiskt förklara och
ursäkta hufvudfiguren, den naive skojaren
Stensgård. Hvad som är friskt och starkt, det är
harmen, hånet och satiren, det är den indignerade
verklighetsskildringen, och man öfverser gärna med
de grofva medel, som stundom, särskildt i den
fjärde akten, användas, därför att afstraffningen är
så väl förtjänt och exemplarisk.
Utförandet var på flertalet händer godt och
verkningsfullt. Främst förtjänar att nämnas herr
Svennberg, som gaf en i stora och breda drag
hållen, karaktäristisk bild af Stensgård. Den yttre
figuren var förträfflig, lagom sympatisk, lagom
misstänkt; de vida byxorna och de vida gesterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
