Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full poesi fylldt uttryck. Klar och enhetlig
utvecklar sig handlingen, utan några biepisoder
utom en, något löst tillfogad för att ställa
Prinzi-valles karaktär i en ljusare dager, ursäkta hans för
nutida hedersbegrepp icke fullt tillfredsställande
sätt att handhafva sitt florentinska befäl. Dramats
höjdpunkter äro den af en sällsynt ren och ädel
människoskildring burna scenen i andra akten
mellan Prinzivalle och Monna Vanna samt den
dramatiskt mycket starka och gripande slutscenen.
Karaktärsteckningen är betagande i sin poetiska
klarsynthet och språket besitter hela den
Maeterlinck-ska charmen, ehuruväl den rytmiska prosa, på
hvilken stycket är skrifvet, icke kom till sin fulla rätt
vid utförandet.
En för dramats poetiska verkan ytterst
betydelsefull roll, den gamle Marco Colonnas, hade
nämligen i herr Gustaf Ranft fått en tolk, som för
densamma icke hade andra förutsättningar än en
ståtlig figur och en helt visst mycket god vilja.
Men detta förslår ingalunda här. Från denne
gamle vise skönhetsdyrkares mun strömmar icke
endast styckets finaste poesi, han skall äfven vara
den som förkroppsligar dramats tendens, som med
sin milda och frigjorda ande leder och belyser
de passioner, som brottas omkring honom. Detta
gjorde icke herr Ranft.
I Guidos roll gaf herr Klintberg prof på ett
mycket aktningsvärdt och i många afseenden
lyc-kadt arbete. Uppgiften är ytterst svår och
pröf-vande; hade herr Klintbergs röst räckt bättre till,
skulle resultatet säkerligen blifvit ännu bättre. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
