Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska nationalteatern.
I.
3 juni.
Det var under ytterst lyckliga, ja, man kan
gärna säga strålande auspicier som norska
nationalteatern i går inledde sin sejour härstädes. Fest och
glans, glädje och hängifvenhet var det öfver
scenens lif, och den fulltaliga, synnerligen
representativa publik, som samlats för att hälsa våra norska
gäster välkomna, försattes redan under de första
liffulla scenerna af »Sigurd Jorsalfar» i en
feststämning, som sedan hela aftonen stegrades. Jag tror
att scen och salong, skådespelare och åskådare,
norrmän och svenskar hafva skäl att vara nöjda
med hvarandra denna afton och att efter en så
lysande introduktion se det kommande gästspelet
till möte med idel förhoppningar.
Inledningsprogrammet kunde icke heller hafva
varit bättre valdt. Björnstjerne Björnsons nu snart
trettioåriga skådespel »Sigurd Jorsalfar» är ju icke
som dramatiskt diktverk af första rangen, men det
präglas af en ungdomlig friskhet, ett brusande lif,
en såväl i sitt förhärligande som i sin kritik naiv
och äkta fosterländsk stolthet och glädje, som
omotståndligt fängslar och rycker med. Och det
är, särskildt i de båda första akterna, ett ypperligt
scenstycke, som ger teaterns ledare och
skådespelare tillfälle att visa hvad de mäkta, då det
gäller att måla liffulla, färgrika och växlande
sceniska bilder, att ge prof på sitt samspel och sin
sammanhållning — som höfdingar och folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
