Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknas af den andra aktens med sceniskt
mästerskap gifna skildring af de båda brödernas och
deras skarors tvist under gillet i kungasalen. Den
tredje akten, försoningen, är betydligt mattare och
skämmes särskildt af en smula salvelse.
Framställrfingen var på alla händer af en
mycket god, i ett par fall af en utmärkt verkan.
Kontrasten mellan de båda bröderna framhäfdes
ypperligt af herrar Fahlström och Eide. Den förre
gaf stilla och behärskadt, med mogen och säker
konst Eysteins roll. Den senare visade i Sigurds
svåra men tacksamma roll hvilken betydande
scenisk fantasi han sitter inne med. Själfva den yttre
bilden var utmärkt, och det sjuka, lidelsefulla lynnet,
det öfvermäktiga fantasilifvet tolkades flera gånger
på ett gripande sätt. Alldeles ypperligt skildrades
sålunda vansinnets utbrott i den andra akten,
medan själfva vansinnighetsscenen däremot fick en
väl konventionell, opersonlig tolkning.
Borghilds roll utfördes af fru Dybwad, som i
den stora monologen i första akten stod på
höjden af sin konst, gaf en alltigenom stort tänkt och
formad bild, fyllde hvarje ord med lif, lidelse och
själ. Uppfattning, diktion och plastik voro här
lika ypperliga. Sedan faller rollen tämligen undan;
den tredje aktens uppgörelsescen med Sigurd
gjorde icke någon större verkan.
Bland de öfriga framstod herr Garmann med
en bredt och kraftigt, mycket humoristiskt tecknad
skräflartyp, och herr August Oddvar, som
känsligt och vackert utförde sin scen i andra akten.
Men hufvudparten af det entusiastiska bifallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
