Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör dem ursprungliga, fascinerande på nytt. Det
var detta som fru Dybwad hade förmått. Genom
att på ett genialiskt sätt betona godhjärtenheten
hos denna kärlekens martyr och hjältinna, ställde
hon henne i ett nytt ljus och trängde genom alla
bravurens och teknikens höljen till något
mänskligt väsentligt och därför gripande.
Saknades nu detta nya, personliga grepp i fru
Nansens framställning? Det vore orätt att påstå
det. Men å andra sidan tror jag icke att greppet
var så lyckligt, fogade sig så naturligt efter rollen
eller genomfördes så öfvertygande, att man gaf
sig hän och glömde allt hvad man hade att glömma
—. Fru Nansens mening var, så vidt jag förstod
den rätt, att skildra Marguerites kärlek som den
äldre kvinnans kärlek till den yngre mannen. Det
betonades redan i första aktens replik: hvilken
vacker gosse! — det fick sin slutliga förklaring i
tredje aktens afskedsord: farväl, min unga
kärlek! en replik, som jag icke ens minns från
föregående framställningar, det fanns som något
be-härskadt, öfverlägset, beskyddande i andra aktens
kärleksscener, och blef till en gränslös, förtviflad,
hopplös hängifvenhet i den fjärde aktens korta
möte. Framställningens glanspunkter blefvo också
de ställen, där denna uppfattning osökt kunde göra
sig gällande, men olyckan var att den icke
genomströmmade och besjälade hela framställningen,
utan lämnade tomrum, fyllda af teknik. Och detta
berodde nog ytterst därpå, att en sådan uppfattning
icke träffar det väsentliga i Marguerites
kärlekshistoria, som är hetärens. Så har Dumas tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
