Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begär, icke rygga tillbaka för de ytterligaste medel.
Teckningen är till och med väl brutal, färgerna så
pass groft pålagda, att de nästan snudda vid det
sensationella, men absolut osant verkar dock det
hela icke. Endast motiveringen saknas; man
förstår icke riktigt, hvarför icke någon smula af
faderns goda egenskaper gått igen på barnen.
Denne kung Lear har icke någon Cordelia, han
slutar i den hopplösa och gränslösa ensamheten.
Den gamle fadern, för detta grofsmeden,
numera rike fabriksägaren är styckets hufvudfigur,
och denna gestalt är skildrad med stor kärlek
och kraft, icke blott i de yttre linjerna, utan äfven
i den inre karaktärsteckningen. Den återgafs af
herr Svennberg, som därmed gjorde sitt återinträde
på Stockholmsscenen, där hans plats under några
år stått kännbart tom. Om också uppgiften icke
ligger särskildt väl för hans naturell, löste han den
dock med både förstånd och fantasi, mera af det
förra kanske än af det senare. Därför voro de
första akterna bäst, om också icke den för detta
arbetaren var fullt trovärdig, medan det brast något
i den sista aktens tragiska scener. Med denna
begränsning var det dock en prestation, som gjorde
skådespelaren all heder.
Detsamma gäller fru Lindlöfs utförande af den
kvinnliga hufvudrollen. Själfva figuren skulle varit
starkare och blodfullare, men på sidan därom gafs
den med både finhet och intensitet.
Inom den för öfrigt goda ensemblen må
nämnas herrar Baeckström, Johanson och Hedlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
